mittibjorkhaga

Vi har fått en kommentar om en tjej som vill vara anonym, även för Diana som erbjöd henne hjälp i bloggen tidigare.
Hon känner sig mobbad av folk här på Björkhagaskola och vill inte ta kontakt med någon om det här. 
Hennes mod är på botten och jag kan förstå henne, går det så långt att man till och med vill byta skola så är någonting riktigt, riktigt fel.
Frågan är då varför de som mobbar håller på som de gör. Vad får de ut av det?
Varför är man med flit elak mot en annan människa? Varför är man så hjärtlös?
"Det var bara på skoj" eller "Vi skojar bara"
De orden håller inte i längden, många ord man säger på skämt tas in i huvudet ändå, man grubblar över det, det finns i ens bakhuvud dygnet runt.
Man börjar fråga sig själv, stämmer det?
Jag tror alla någon gång har haft en känsla av att vara offer för någon, att någon du inte alls känner kan slänga en elak kommentar, en negativ kommentar av en bild på sig själv man lagt upp eller att man blivit utfryst, bland annat.
Är det av avundsjuka man gör det här? För status? Hämnd? Ingen aning, jag kan inte sätta mig in i den situationen.
Att vissa folk passar ihop mer än andra, det vet man, att man inte kan gilla alla, det är också något vi alla idag vet.
Men att få en person att tro att ingen tycker om den, då kan man fråga sig själv hur mycket självkänsla man egentligen har.
Vad som får en att må bättre av att veta att en annan människa är ensam? Att den mår sämre än en själv?
Ställ er den frågan, tänk igenom om du var i den andra personen situation, vad skulle du gjort?
Jag tycker att du anonym ska ta tillbaka ditt mod, visa vem du är, ta tag i problemet och slå tillbaka.

Och om du inte vill blanda in andra så föreslår jag att du tar upp problemet i en klunga med folk i närheten, så alla får höra vad som hänt, exempelvis i matsalen, du kan då vinna många peppande ord från andra i omgivningen.
Men då gäller det att prata högt också!
Kom ihåg, det man inte gjorde är det man oftast ångrar.

Kärlek! / Karolina 8D